Vred och vände, kände hur irritationen inombords bara blev jobbigare och jobbigare. Varför känna såhär av något sådant litet som att bli totalt ohörd och ignorerad i det ord som sades. Skulle man gråta eller ta tag och fråga varför inte lyssna. Försöka lugna ner sig med kallt vatten över ansiktet och handuk som torkade av. Tankar om att gå tillbaka, tankar om att gå in i ett annat rum där ensamhet får tankarna att kylas ner. Vet inte varför, vet inte hur men just då ville man skrika.

Morgonen var verkligen jätte seg, ville inte ligga kvar i sängen men på samma gång ville jag det ändå. Fick fixa mat till jobbet och sedan sega för att försöka fixa sig. Solen bara värmde på altanen och jag ville bara så sitta där hela dagen lång.

Jag sa inte ett ord jag försöka hålla inne. Vad skulle det betyda om orden kom ut. Dom skulle försvinna ur minnet direkt och efter bara några minuter skulle samma känsla dyka upp.

Dagen på jobbet var iaf en av de roligaste, då min syster tittade förbi med sina 2 små underbara barn. Satt ute i solen då hon ringde och sa att hon ser mig. Plötsligt fick jag tillbaka glädjen, glädjen jag får av att se Elias så himla lycklig när han ser sin moster. Henriette var också glad över att se mig då hon fick visa mig allt fint som hennes snälla mamma köpt till henne. Den ungen är då en bortskämd liten tös.

Nu sitter jag och funderar över om jag ska ta och göra en Kladdkaka eller inte, hmm kanske ska jag ta och göra en.  Pappa vill nog också ha en bit och mamma lär vara sugen att ta en bit hon också efter att hon kommit hem ifrån jobbet. Yes folks jag ska göra en kladdis.

hoppas att man somnar lättare denna natt.

Love tille er puss!

dagens bild